Jag håller alltid på med minst ett romanprojekt. Det som jag håller på med nu är mest på riktigt av allting jag nånsin har skrivit och varje gång jag tror att jag är färdig så visar det sig att jag inte är det. På twitter går den under namnet #romanjävlen, mycket just för att den aldrig verkar bli klar. Det är inte för att jag inte vet hur jag ska göra. Jag har gått allsköns skrivutbildningar och toppat det hela med skrivpedagogutbildningen i Skurup. Jag vet allt om hur man skriver synopsis och bygger upp en intrig och väntar aldrig nånsin på den gudomliga inspirationen. Hur man skriver romaner är ett av mina största intressen. Kanske är det en del av problemet – ibland grottar jag ner mig i skrivarbloggar och och skrivhandböcker och skrivfunderingar lite för mycket. Istället för att faktiskt skriva. Men framför allt är det väl det här med livet. Två barn, ett hus, två företag. För stora tvättberg, för lite skrivtid. Och kanske lite för kass disciplin, även om jag faktiskt skrev färdigt en bearbetning av manuset med barn nummer två på armen. Men jag kämpar på. För jag tror på den här berättelsen. Och den ska bli klar. Snart. snart, säger jag!
