Det brukar heta så och det är sant. I alla fall nästan. Jag har sjukt mycket att göra i det Verkliga Livet och de få minutrar som blir över, dem ägnar jag åt nanowrimo. Eventuellt ägnar jag lite mer tid åt att stressa över nano än åt att faktiskt skriva, fast jag inte skulle det i år. Men jag ligger efter ganska mycket, och fast jag pressar på med skrivandet försöker jag intala mig att det inte gör nåt om det inte blir 50 000 ord i år. Jag rebellar ju ändå och i det här skedet med romanjäveln är det lite viktigare med kvalitet än kvantitet. Tänker jag. Men det är svårt att inte bli besatt av word counten. Mycket svårt.



