Böcker jag läste under 2011

Som vanligt ligger tyngdpunkten på lättviktslitteratur, och som vanligt har jag läst mycket mindre än vad jag hade tänkt. 2011 var också året när jag verkligen grottade ner mig i ungdomslitteratur, lite oklart varför. Men det är inget jag ångrar. För seriöst nagelbitande rekommenderar jag Hungergames-serien och för riktigt bra romanupplevelse (never mind att den marknadsförs som ungdoms) rekommenderar jag Jellicoe Road. Sjukt bra. Dessutom borde alla läsa Liv Strömqvist. Men det vet ni väl redan.

Januari
Överenskommelser- Simona Ahrnstedt (ebok)
Prins Charles känsla – Liv Strömqvist (grafisk roman)
40 minus – Pernilla Glaser

Februari
En dag – David Nicholls
Ett litet snedsprång – Denise Rudberg (e-bok)

April
Hanteringen av odöda- John Ajvide Lindkvist (ljudbok)

Maj
Syndaflodens år-Margaret Atwood
Twilight – Stephenie Meyer
New Moon – Stephenie Meyer
Eclipse – Stephenie Meyer

Juni
Breaking Dawn – Stephenie Meyer
Jellicoe Road – Melina Marchetta

Juli
Paganinikontraktet – Lars Kepler (ljudbok)
This body Of death – Elizabeth George

Augusti
The Hunger Games – Suzanne Collins
Catching fire – Suzanne Collins (e-bok)
Mockingjay – Suzanne Collins (e-bok)
En liten chock – Johanna Lindbäck (e-bok)
Tjärven – John Ajvide Lindkvist (ljudbok)

September
The bride’s farewell – Meg Rosoff
Happy Happy – Maria Sveland och Katarina Wennstam

Oktober
The Piper’s Son – Melina Marchetta

November
Styggelsen – Amanda Hellberg

Julklappsböckerna

Vilken ska jag börja med?

En välsignad torsdag

Idag är jag så förkyld att mitt huvud känns som en halloweenpumpa full med vaniljsås och sprängämnen. Det är så jag vet att det snart är jul: när det börjar dundra i bihålorna.

Har trots detta elände tvingat mig att skriva. Det går sådär, fastän jag är nära mål nu. Att det går sådär tror jag beror på 2 saker.
1) parallellhandlingen som jag just nu jobbar med har jag redan skrivit slutet på. Så det blir inte den där härliga spurten mot klimax.
2) jag vet att jag har massor med redigering kvar och jag har redan redigerat till förbannelse.

Nu ska jag strax lägga mig i badkaret och läsa How to write mysteries. Den är bra. Och lyssna på musikhjälpen i P3. Den är också bra. Sen ska jag bränna ihjäl bacillerna med lite cognagsglögg och gå och lägga mig. Klockan nio.

Paketen från amazon kom

Och innehöll det här:

Jag börjar med How to write mysteries, för Amanda Hellberghar sagt att den är bra.

Jag vet att den har funnits ute länge nu

Men varje gång jag ser den får jag rysningar och vill börja gråta.  På ett bra sätt. Peppen inför Hunger Games- filmen: jag kan inte beskriva den som något annat än MONUMENTAL.

Böcker

Och appropå gårdagens inlägg om Tidningen Skriva och min besatthet av skrivhandböcker så råkade jag beställa två till igår. Begagnade. Från amazon. Det är ju så billigt att det är nästan löjligt. Frakten kostar mer än böckerna. Vilka det var? Jag berättar när jag får dem.

Perfekt mix av tips och glossy

Just ja, skulle ju berätta vad jag tyckte om tidningen Skriva. Såhär tyckte jag: BRA!
Ambitionsnivån är hög, och det gillar jag. Genrespecifika tidningar görs allt för ofta av folk utan koll journalistiskt skrivande, layout, målgrupp eller tillgänglighet. Men inte Skriva. Alla texter är välskrivna, den är snyggt utgjord, man blir sugen på att läsa allt. Så det gjorde jag. Och kunde konstatera att det som var skrivtips hade jag redan tillägnat mig på andra ställen. Men det är ju knappast Skriva-redaktionens fel att jag nördar in på skrivhandböcker. Det är ju mitt jobb, till viss del. Och det var fortfarande intressant: att se vilka ämnen de valt, hur de formulerat sig. Fråga experterna-delen på slutet kändes gedigen, som en gammaldags frågespalt där man faktiskt tar sig tid att vänta på svar på sin fråga tills tidningen kommer i tryck, istället för att kasta sig ut på första bästa skrivarforum. Lite otidsenligt, fast på ett charmigt sätt.

Jag är inte mycket för jams runt skrivandet. Självklart är det härligt att sitta på en mysig plats och skriva och att anteckna i en vacker anteckningsbok och allt det där – men jag har inte tid med sånt. Allt jag skrivit de senaste åren har jag producerat där jag haft möjlighet – oftast i ett hav av utspridda legobitar till ljudet av Barnkanalen. Det kanske inte är lika njutningsfullt men allvarligt: antingen flyter det och då är det grymmaste känslan var man än sitter. Eller så gör det inte det. Och då suger det att skriva även om man har hela rummet fullt med tulpaner.
I alla fall: trots denna aversion mot jams gillar jag ju också att koppla av och ha raggsockor och dricka te ur vackra koppar och läsa glossiga magasin ( gillar alltså, men det är inte en förutsättning för skrivandet), och det är där jag tycker att Skriva har sin styrka. Den är nämligen en perfekt mix av tips för den som behöver det och glossy läsning om författare och skrivprocesser för den som bara vill ha lektyr till kvällsteet. Och bli inspirerad. För det blir man, tycker jag, bara av att känna att det finns fler än jag som tycker att skrivande är så intressant att det borde finnas en hel tidning om det.

Heja Skriva! Ser fram emot nästa nummer.

Avslutningen

på helgen blev fin den med. För när jag kom hem hade hårt prövade Matte  hjälpt av/stjälpt av två skeptiska juniora hantlangare producerat detta:

 

 

 

 

 

 

 

 

Två såna med glögg till kickade mättnaden till nya höjder.

Nu har jag lagt till alla skrivhelg-skrivarnas bloggar i min reader. Och med det I bid you farewell. Gonatt gonatt.

Fredagsläsning

Ett halvgammalt nummer (fast senaste. Det är bara att jag inte hunnit läsa den tidigare) av Vi Läser. Och nya tidningen Skriva. Växelläste lite och gjorde följande reflektion: Vi Läser får mig att koppla av. Jag gillar att läsa om böcker. Skriva gör mig stressad. Jag älskar att läsa om skrivande. Men så fort jag gör det undrar jag varför jag sitter där och läser när jag borde skriva istället.

Jag ska berätta vad jag tycker om nya Skriva. Sen, när jag har läst ut den.
Och innan jag gör det ska jag skriva lite.