Rent skrivbord, rent samvete.

I vanliga fall ser mitt skrivbord ut såhär. Då är det ju inte så konstigt att man inte får något gjort. Men igår städade jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu ser det ut såhär.

 

Nu kan jag alltså inte skylla på det längre. Typiskt.

Bokföring

Mitt roligaste. Av någon anledning flyttar kontoret alltid till soffan. Det är som att det blir lite trevligare när man kan sortera kvitton under en filt.

Perfekt mix av tips och glossy

Just ja, skulle ju berätta vad jag tyckte om tidningen Skriva. Såhär tyckte jag: BRA!
Ambitionsnivån är hög, och det gillar jag. Genrespecifika tidningar görs allt för ofta av folk utan koll journalistiskt skrivande, layout, målgrupp eller tillgänglighet. Men inte Skriva. Alla texter är välskrivna, den är snyggt utgjord, man blir sugen på att läsa allt. Så det gjorde jag. Och kunde konstatera att det som var skrivtips hade jag redan tillägnat mig på andra ställen. Men det är ju knappast Skriva-redaktionens fel att jag nördar in på skrivhandböcker. Det är ju mitt jobb, till viss del. Och det var fortfarande intressant: att se vilka ämnen de valt, hur de formulerat sig. Fråga experterna-delen på slutet kändes gedigen, som en gammaldags frågespalt där man faktiskt tar sig tid att vänta på svar på sin fråga tills tidningen kommer i tryck, istället för att kasta sig ut på första bästa skrivarforum. Lite otidsenligt, fast på ett charmigt sätt.

Jag är inte mycket för jams runt skrivandet. Självklart är det härligt att sitta på en mysig plats och skriva och att anteckna i en vacker anteckningsbok och allt det där – men jag har inte tid med sånt. Allt jag skrivit de senaste åren har jag producerat där jag haft möjlighet – oftast i ett hav av utspridda legobitar till ljudet av Barnkanalen. Det kanske inte är lika njutningsfullt men allvarligt: antingen flyter det och då är det grymmaste känslan var man än sitter. Eller så gör det inte det. Och då suger det att skriva även om man har hela rummet fullt med tulpaner.
I alla fall: trots denna aversion mot jams gillar jag ju också att koppla av och ha raggsockor och dricka te ur vackra koppar och läsa glossiga magasin ( gillar alltså, men det är inte en förutsättning för skrivandet), och det är där jag tycker att Skriva har sin styrka. Den är nämligen en perfekt mix av tips för den som behöver det och glossy läsning om författare och skrivprocesser för den som bara vill ha lektyr till kvällsteet. Och bli inspirerad. För det blir man, tycker jag, bara av att känna att det finns fler än jag som tycker att skrivande är så intressant att det borde finnas en hel tidning om det.

Heja Skriva! Ser fram emot nästa nummer.

Det är svinkallt i huset

Bäst med eget företag: jobba från badkaret.

Kulturbyrån komma

Igår var jag en av två som höll i stor kulturdebatt i Jönköping. Jag och min kompis Johanna har nämligen startat en kulturbyrå. Nä, det är inte alls så gulligt som det låter, det är dödens allvar.
Kulturlivet i Jönköping är resurssvagt, jantedrabbat och eftersatt på alla möjliga plan. Just nu är det som ett slags tomrum där nästan ingenting händer. Så vi gjorde nåt som faktiskt är ganska anmärkninsvärt. Vi lyckades samla representanter från alla skikt: gamla konstnärer, unga poeteer, kulturpolitiker, teaterkonsumenter, danspedagoger, författare, kulturchefer, lajvare, konsertarrangörer och kulturredaktörer. Typ. Till ett stormöte med panelsamtal om kulturens villkor i Jönköping och gruppdiskussioner. Allt utmynnade i ett kulturmanifest, som idag publicerads på Jönköpings Postens kultursida, bland annat. Jo, jag är faktiskt ganska stolt. Och väldigt väldigt trött.

Förbereder

… haiku-workshop. En liten entimmes workshop för högstadieungdomar om: vad haiku var, vad det är och hur man skriver den. Och varför. Och så ska de få skriva. Såklart.