Böcker jag läste under 2011

Som vanligt ligger tyngdpunkten på lättviktslitteratur, och som vanligt har jag läst mycket mindre än vad jag hade tänkt. 2011 var också året när jag verkligen grottade ner mig i ungdomslitteratur, lite oklart varför. Men det är inget jag ångrar. För seriöst nagelbitande rekommenderar jag Hungergames-serien och för riktigt bra romanupplevelse (never mind att den marknadsförs som ungdoms) rekommenderar jag Jellicoe Road. Sjukt bra. Dessutom borde alla läsa Liv Strömqvist. Men det vet ni väl redan.

Januari
Överenskommelser- Simona Ahrnstedt (ebok)
Prins Charles känsla – Liv Strömqvist (grafisk roman)
40 minus – Pernilla Glaser

Februari
En dag – David Nicholls
Ett litet snedsprång – Denise Rudberg (e-bok)

April
Hanteringen av odöda- John Ajvide Lindkvist (ljudbok)

Maj
Syndaflodens år-Margaret Atwood
Twilight – Stephenie Meyer
New Moon – Stephenie Meyer
Eclipse – Stephenie Meyer

Juni
Breaking Dawn – Stephenie Meyer
Jellicoe Road – Melina Marchetta

Juli
Paganinikontraktet – Lars Kepler (ljudbok)
This body Of death – Elizabeth George

Augusti
The Hunger Games – Suzanne Collins
Catching fire – Suzanne Collins (e-bok)
Mockingjay – Suzanne Collins (e-bok)
En liten chock – Johanna Lindbäck (e-bok)
Tjärven – John Ajvide Lindkvist (ljudbok)

September
The bride’s farewell – Meg Rosoff
Happy Happy – Maria Sveland och Katarina Wennstam

Oktober
The Piper’s Son – Melina Marchetta

November
Styggelsen – Amanda Hellberg

Julklappsböckerna

Vilken ska jag börja med?

Paketen från amazon kom

Och innehöll det här:

Jag börjar med How to write mysteries, för Amanda Hellberghar sagt att den är bra.

Böcker

Och appropå gårdagens inlägg om Tidningen Skriva och min besatthet av skrivhandböcker så råkade jag beställa två till igår. Begagnade. Från amazon. Det är ju så billigt att det är nästan löjligt. Frakten kostar mer än böckerna. Vilka det var? Jag berättar när jag får dem.

De refuserades salong

Idag hälsade jag på i Norstedts-huset på Riddarholmen i Stockholm. Jag fick inte någon guidad tur av hela stora huset, men jag tog en sväng genom Rabén & Sjögrens lokaler. Jag fick med mig några böcker hem till barnen, men det jag fastnade för var, såklart, hörnan på bilden. Manus-hörnan. Till vänster ser man nyligen inkomna manus som inte lästs än. Rakt fram är manus som ska refuseras. Till höger är manus som har refuserats och som sparas ett tag ifall författaren skulle höra av sig och vilja ha sin bunt tillbaka.

Boktips för skrivare

Jag har en kompis. Hon heter Elisabet Norin. Hon har skrivit en av de bästa böcker jag vet om skrivande. Och det här säger jag inte för att Elisabet är min kompis och är med i min skrivargrupp och jag har haft förmånen att få vara med under tillblivelseprocessen av boken. Det säger jag för att jag faktiskt menar det.

Tre enkla regler finns inte – en romanskola är en tjock, inspirerande, biffig, instruktiv, handfast och helt sjukt omfattande skrivhandbok.

När vi satt och diskuterade texter till boken på ett skrivargruppsmöte sa Ewa: ”Det här är helt fantastiskt. Man stoppar alltså in en idé i ena änden på den här boken och så kommer det ut en roman i den andra?”

Och så är det. Jag menar, man måste såklart hjälpa till lite själv också. Men Tre enkla regler är definitivt någon att hålla i handen när åskan går, och det kan den ju göra under en skrivarprocess.

Nu är ju jag lite jävig, så jag ska inte recensera boken mer ingående. Men jag kan ju alltid hänvisa er till någon annan som har gjort det, eller hur? Läs Torbjörn Westers recension här. Och sen ska du läsa boken

.

Marchetta

 

Och såhär mitt i all stress vill jag bara tipsa om  Melina Marchetta. Fantastisk australiensisk   YA-författare. Läste Jellicoe Road i somras  och var alldeles knockad. Blev lika förtjust i The  piper’s son som jag precis läste ut (även om jag  försent insåg att jag borde ha läs Saving  Francesca först eftersom The piper’s son är en  spin-off på den). I alla fall. Marchetta är  oerhört skicklig på att:

1)skapa komplexa och trovärdiga karaktärer

2) bygga upp intrig runt en svår/hemlig  händelse och sen försiktigt och mycket  noggrant skala fram den händelsen som om den liksom var den där mittersta lilla klyftan i en lök

Ett fantastiskt hantverk. Som kunnat genomföras tack vare fantastiskt hjärn-arbete, utan tvekan. Alla borde läsa Marchetta.

Självmuta

Har känt mig helt död och deppig de senaste dagarna. Februari äter upp min själ. Årstiden var faktiskt det enda jag kunde skylla på. I natt sov jag ostört åtta timmar och kände mig ändå som en odöd när jag vaknade. Jag äter så klokt jag bara kan, och motionerar inte så hejdlöst men när jag hinner. Jag stressar inte mer än vanligt. Men så insåg jag att jag inte varit utomhus sen i söndags. Mer än för att gå typ mellan bilen och dagis. Det är 50 meter ungefär. Undra på att man är trött. Noll frisk luft. Men orka gå ut när det är hundra minusgrader varenda dag! Nu har jag laddat ner en ny mp3-bok. Det är nog det enda som kan jaga ut mig på promenad nu. En riktigt spännande bok där jag bara måste få veta hur det går. Och att lyssna på ljudbok hemma i huset är dödsdömt. Det är alldeles för många ongar som gapar.

Eller kanske inte

Igår skrev jag att jag, fastän jag älskar mina böcker och mitt bibliotek, kanske snart kommer att ha gått över till enbart digitala böcker. Sen såg jag den här bilden:

och tänkte: Eller kanske inte. (Vilket, passande nog, är namnet på bloggen på vilken jag hittade bilden som jag helt fräckt stal.) Bokhyllan tillhör Karl Lagerfeld. Och så måste jag nog ha det när jag blir stor. Jag måste bara ha ett nytt hus först. Som den får plats i.

Om digitalisering

Jag tänker att fastän mitt bibliotek efter snart 3 år här i huset fortfarande inte är ordentligt uppackat, fast alla böcker ligger i oordnade högar överallt så är jag så himla nöjd med att ha ett bibliotek. Jag älskar mitt bibliotek. Jag älskar mina böcker. Jag kommer aldrig att göra mig av med mina böcker eller sluta köpa böcker.

För fyra år sen trodde jag att jag skulle våra och älska min cd-samling för evigt. Nu för den en sorglig dammig tillvaro i en hylla som undan för undan belamras med skräp. Ingen skiva spelas någonsin. Igår bestämde vi oss för att, så fort vi hinner, packa ner skivorna i lådor och skruva ner hyllorna. det kändes som en lättnad. Allt finns ju på spotify, i stort sett.

Och faktum är att jag läser mer och mer digitalt. Förra året läste jag 19 böcker.  Av dem var fem e-böcer. Då köpte jag inte läsplattan förrän i maj. Jag har ju ganska mycket oläst i hyllan, men jag har en känsla av att det kommer att bli mer och mer e-böcker. Speciellt när jag inte kan stå emot längre utan köper en ipad eller annan piffig platta.

Trots att jag älskar mitt bibliotek inser jag att det inte är omöjligt att mina pappersböcker tillslut går samma väg. Varför stå och samla damm när de får plats i en liten teknisk makapär?